Login

Från allra första början...
Folk började skaffa fritidsbåtar några år efter första världskrigets slut. Det var först då tiderna blivit så goda att den möjligheten gavs. Vid den allra västligaste delen av Kungsholmen låg en brygga som ägdes av Carl Johansson, även kallad Kork-Janne. Ett antal motorbåtar låg vid denna brygga och för att fördela kostnader och göra båtinnehavet så billigt som möjligt bestämde sig dessa 23 stycken båtägare att bilda en klubb.

Kristinebergs Båtklubb bildades 26 augusti 1924 och som första åtgärd beslöts att friköpa bryggan från Carl Johansson.

Den första tiden i klubben präglades av att var och en fick råda sig själv. En ny brygga kunde man dock enas om att hjälpas åt att bygga tillsammans. Den gamla blev med det stigande antalet medelmmar för liten.

Hamnen
Ett klubbhus byggdes i hamnen 1938 och invigdes på nyårsafton följande år- 1939. Klubbens nya flagga och vimpel gick i topp till fanfar från trumpet och med kanonsalut. En klubbtradition hade skapats; Nyårsträffen. Detta har blivit klubbens äldsta tradititon och varje nyår samlas medelmmarna i hamnen, dricker glögg och önskar varandra gott nytt båtår.

Andra världskrigets utbrott 1939 innebar svåra tider även för båtägare. När man på hösten drog upp båtarna var det osäkert om man skulle kunna sjösätta dem året därpå...

Under de följande krigsåren var det många båtar som blev liggande på varvet och klubben förlorade många medlemmar som tvingades sälja sina båtar.

En tapper skara båtfolk fanns dock kvar och då bensin och fotogen var svårt att få tag på uppfanns det andra lösningar.
En del båtar kunde med ganska små förändringar bli riktigt bra segelbåtar. Det förekom också att man monterade in en gammal trampcykel i båten och trampade fram i en hastighet av ett par knop. Huvudsaken var att man i alla fall att man fick vara ute med båten.

När kriget tog slut kunde medlemmarna få fart på motorerna igen. Nu kunde man också fullfölja alla de planer gällande klubben som diskuterats under ofärdsåren.

Telefon installerades i hamnen 1947 och på hösten 1948 fick medlemmarna elektriskt ljus i klubbhuset.

Under 50-talet var det mest varvet som utvecklades i klubben vilket mestadels berodde på ekonomiska svårigheter.

Inom styrelsen hade man diskuterat en idé om att hela varvet skulle bebyggas med permanenta skjul av enhetlig typ. Problemet var att varvet hyrdes på ettårskontrakt vilket innebar att klubben kunde bli uppsagda med mycket kort varsel. Efterforskningar visade dock att den risken inte var så stor och arbetet med de nya skjulen satte igång sommaren 1955.

Varvet
Under vintersäsongen drogs båtarna upp på land i anslutning till hamnen. I och med att staden växte hade Stockholms stad planerat parkområde där båtarna vinterförvarades.

Staden hade anvisat klubben ett område utanför Johannelund som man kunde nyttja som varvsplats. 1936 beslutades att klubben skulle hyra denna plats. Med hårt arbete satte man igång att iordningställa varvet. Tillsammans hjälptes medelmmarna till att plana ut hela området, anlägga en varvsstuga och bygga en slip med räls.

Klubbholmen
Ett tag efter klubbens bildande började man leta aktivt efter ett passande utflyktsmål som man kunde ha som ”sitt eget”. Man begränsades av att dåtidens båtar inte var så snabba och 6-dagars arbetsvecka gav inte så lång ledighet. Detta innebar att resmålet måste ligga i mälaren på nära avstånd.

Efter mycket letande och en del prövande fann klubben sin pärla, naturreservatet Skansholmen. Nordost om Färingsö, vid Häesselbyfjärden. Från 1933 arrenderade klubben ön för att någon gång på 60-talet köpa loss den till sin egen.

Ekonomi
Under alla år har klubben byggts om och utvecklats. En bidragande orsak till att detta kunnat vara möjligt är lotteriförsäljningen.

Klubbens första lotteri genomfördes 1937 och inbringade 1 215,16 kronor i klubbkassan. Sedan dess har lotterierna fortsatt att genomföras och skjutit till pengar till klubben. Utan lotterierna skulle medlemarna ha varit tvungna att betala en mycket högre årsavgift än vad som varit.